Italian Painter, 1552-1614 Daughter of Prospero Fontana. She was trained by her father and followed his Mannerist style. Her first recorded works, which date from 1575, were small paintings for private devotion, such as the Holy Family (Dresden, Gemeldegal.). By 1577 she had become established as a portrait painter in Bologna. Works of this date include the Self-portrait at the Harpsichord (Rome, Gal. Accad. S Luca) and the portrait of Senator Orsini (Bordeaux, Mus. B.-A.). Her portrait style reflects the formality of central Italian models as well as the naturalistic tendencies of the north Italian tradition. The elegantly costumed Orsini is shown seated at a table, with a suite of rooms opening behind him, a setting recalling such Florentine portraits of the 1530s as Agnolo Bronzino's Bartolommeo Panciatichi (Florence, Uffizi). Lavinia used a similar setting for other portraits, including the Gozzadini Family (1584; Bologna, Pin. N.). Female sitters are also shown in elaborate dress, with particular attention paid to details of embroidery and jewels, and they are often accompanied by small dogs   Related Paintings of Lavinia Fontana :. | Judith with the head of Holofernes. | Noli Me Tangere | Gentleman Portrait | Assumption of the Virgin | Holy Family with Saints |
Related Artists:
GENTILESCHI, Artemisia
Italian Baroque Era Painter, 1593-1652 Tuscan painter, daughter and pupil of Orazio Gentileschi, b. Rome. She studied under Agostino Tassi, her father's collaborator, who was convicted of raping the teen-age Artemisia in 1612. Over the years, she has been portrayed as a strumpet, a feminist victim or heroine, and an independent woman of her era and her life has been fictionalized in several novels and plays. In purely artistic terms, she achieved renown for her spirited execution and admirable use of chiaroscuro in the style of Caravaggio, and during her life she achieved both success and fame. In 1616 she became the first woman admitted to the Academy of Design in Florence. About 1638 she visited England, where she was in great demand as a portraitist. Among her works are Judith and Holofernes (Uffizi);
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Rubens Santoro
Italian, 1859-1942